måndag 12 januari 2009

jag och blondinbella

Min bror har lärt mig att man måste ha ett irritationsobjekt i sin blogg. Som man kan skriva om. Störa sig på och hata lite i smyg för att skapa spänning. Folk tycker tydligen det är intressantare att läsa då. Dessutom, ju mer känd personen är, ju lättare är det att få folk hookade. Speciellt om personen i sig är någon som själv är placerad i ett tydligt fack, antingen hatad (då får man medhåll från alla som tycker precis likadant som en om personen i fråga) eller någon som är älskad (då kommer alla fjortonåriga tjejer (ja, det är flest tjejer, oftast i den åldern, eller i det stadiet av livet som bloggar och kommenterar andras bloggar (eller kanske tjejer i åldern 14-25 för att vara mer rättvis (men alla regler följs av undantag så jag ska inte säga för mycket kanske (det är väl mest min egna uppfattning))))) skriva i min kommentarlista om hur underbar den här personen faktiskt är och inte alls sådär dum och trög som jag skriver i mina inlägg. I mitt fall blir det väl då en känd bloggerska vid namn blondinbella som får stå ut med mina kräkreflexer. Jag tittade inte på lets dance i fredags. Jag går ibland, men väldigt sällan, in på hennes blogg för att kolla, en liten adrenalinkick kan man säga, eftersom jag skäms lite varje gång jag gör det, som om jag precis skulle ta en tugga av den förbjudna frukten, men jag försöker förstå vad det är som är så bra med henne. Hon och Kenza, och alla andra 17åringar som bloggar. Men hälften av alla inlägg är dem själva, poserande sött framförkameran i minimala outfits, skrivandes "såhär ser jag ut utan smink" bakom ett lager av foundation. Vad händer med dem som då råkar ha lite hjärna bakom sina inlägg? Men kanske inte direkt bryr sig om att vara snygga jämnt. Eller behöver den bekräftelsen av att visa att de är snygga. Eller helt enkelt inte är snygga. De som faktiskt har en åsikt som förhoppningsvis värderas bättre än den Blondinbella har om huer tjocka människor inte borde få gå på samma gym som henne eftersom det är äckligt att de har svettats på maskinerna. Åsikter som faktiskt gör någon skillnad. Snälla dagens samhälle. Mer hjärna och mindre utsida. Det är inte fel att vara snygg. Det är inget fel att någon gång ibland vilja ha bekräftelse. Bara man inte glömmer bort vad i världen som egentligen borde spela roll och vara viktigt.

2 kommentarer:

Erik sa...

Ja, man ska mer ha en nemesis; men rätt; någon att haka upp sig på relativt oprovocerat :)

Jag har ju Ramona. Hon är så självgod att hon håller på att spricka. Det enda problemet är nog att hon är bättre på att hantera texter än mig. Ja, vi får se hur det slutar

kram
Eroll

FRIDA sa...

Hej!

Vi har samma hatobjekt. Sammanträffande? I don't think so!


Kram F