för trött

Hittade ett gäng artiklar idag när jag tittade igenom dagstidningarnas hemsidor. Som jag först tänkte skriva om. Bara för att ha något vettigt att skriva om. Men har haft så mycket idag att jag inte orkade. Såg bl.a. en artikel på aftonbladet om en stackare som inte fått sina pengar i tid av försäkringskassan. Äkr var fyndigt nog överstryket och ändrats till en. Sen tänker jag lite. På vårt vattentäta rättssystem. Vårt skyddsnät. Som gör att ingen behöver ta ett ansvar och att man alltid kan falla tillbaka och sedan skylla på staten. Nu läste jag inte ens artiklen. Utan bara rubriken. Så jag vet inte vad den här tjejen hade för grund till att klaga på försäkringskassan. Men jag känner ändå att vi är duktiga på att skylla våra problem på någon annan. För det är ju inte vi som är ytterst ansvariga. Jag är alltid noga med att ha extra pengar på kontot ifall något händer. Jag tar inget bostadsbidrag och jag jobbar en himla massa extra för att ha råd med hyran under tiden som jag är student. Skulle jag stå utan pengar en månad för min hyra (vilket, peppar peppar, inte har hänt än så länge) skulle jag inte skylla det på någon statlig institution. Visst klagar jag att hyran är hög, det är den, orimligt för en student, men jag gör något för att få råd med den fastän den är hög. Ja. Jag vet inte om det blev ett långt utlägg. Men jag kan tröttna på folk som klagar utan att göra något åt det. Häromdagen, på ett seminarium, sa en tjej att vi inte hade något inflytande över vår egen utbildning, inte i det obligatoriska skolväsendet och inte på universitetsnivå. Hon upprepade samma påstående idag. Det inflytande man har när man går i grundskolan är egentligen sånt man säger för att läraren vill höra det enligt henne. Samma tjej påstod alltså också att vi inte har något inflytande över vår utbildning under tiden vi pluggar här. Jag blev nästan sur. Hon sitter av lektionstiderna, går ofta tidigare från föreläsningarna när hon väl är där och har ogrundade åsikter. Jag tycker absolut vi har en otrolig chans att påverka vår egen utbildning. Kanske vet jag detta för att jag har engagerat mig i diverse studentföreningar, suttit i utbildningsutskott och följt kårens arbete lokalt och nationellt. Jag vet att man har saker att säga till om. Men det är lätt att sitta och klaga. Att verkligen ta tag i det och själv göra något åt det. Det är lite svårare. Mycket prat och liten verkstad med andra ord!