vägen framför mig

eller ett försök att vara poetisk...

Min kompis frågade igår vad jag saknade. Genast skulle jag bli poetisk. Och så fick jag en låtidé. Som jag gillade. Lite. Så. Här är texten. Typ.

Djupa andetag utan panikångest
En mage utan en klump och ett hjärta inte tungt som sten
och tankar fria från dis

Andras ärlighet och mina egna lögner
Raka vägar och djupa sömner
och någon som är värd mer

Sen jag träffade dig försvann allt
Sen jag föll hårt för dig
Nu kan jag inte se
Vägen framför mig
Vägen framför mig

en smssignal utan uppbrusat hjärta
ett lustfyllt skratt utan biverkningar av en huggande smärta
i ett bröst fullt av hopp

sen jag träffade dig försvann allt
sen jag föll hårt för dig
nu kan jag inte se
vägen framför mig
vägen framför mig


typ.

bara bättre och bättre

Jag har nästan alltid gillat på spåret skulle jag vilja påstå. Även om många tycker det är ett gubbprogram. Nu har Kristian Luuk och Fredrik Lindström tagit över, vilket säkert är ett knep för att locka de yngre som ännu inte fallit för konceptet. Och jag tycker de har tagit över det bra. Men. Något som gör på spåret ännu, ännu bättre är förnyelsen av bandet. Numera spelar augustifamiljen (?), och detta betyder med andra ord Håkan Hellströms alldeles egna kompband som han plockat ihop av exeptionellt bra musiker. Och Sen. På det här. Amanda Jenssen. Vackert. Bra gjort SVT!