makten är tagen ur mina händer

Varför är det så viktigt? Det här med makt. Och varför har inte jag makten?
Ju mer jag tänker på det, ju mer inser jag att jag är maktlös och att allt jag vill ha bygger på att jag har makt.

Jag vill till exempel gå vidare i musiktävlingen jag länkade om innan. Nu är sidan överbelastad, med mindre än 2 timmar kvar att rösta, så jag med min cp-slöa dator och mitt mobila internet kommer inte in, så allt jag kan göra är att hålla tummarna. Men det jag har försökt påverka sedan juli är nu något jag inte kan göra ett dyft åt längre. Och tyvärr tror jag inte jag kommer att komma vidare. Tyvärr kommer mina drömmar att gå upp i rök ännu en gång. Medan jag maktlös tittar på. Någon dag hoppas jag dock det blir annorlunda.

För 4-5 veckor sedan, eller hur länge sedan det nu var, hade jag velat ha den makten C hade över de övriga i min klass. Men istället var det jag som blev krossad. Åsidosatt, trampad på, glömd och lämnad. För hur viktig är jag egentligen? Jag vet att mina åsikter inte är fel. Jag vet att det handlar om mer makt. C har en större makt än mig över dessa personer. Hennes åsikter är mer värda och hon har mer att säga till om. Rättvist? Nej. Sant? Ja.

Vad som numera återigen verkar vara av vardagen i mina bekymmer hade jag också velat ha makten att påverka mer, nämligen mina känslor. Markus Krunegård sjunger i sin låt Jag är en vampyr att Hjärtat väljer blint, du vet jag vill bli din.
Jag hade gärna haft makten över mitt hjärta. Sluppit behöva känna sorg, knivhugg, ryggskvaller och allt annat man ständigt blir ledsen över. Olycklig kärlek. Prestationsångest. Utseendefixering. Världssvält. Inbördeskrig. Musik med texter som man förstår bättre än man borde för sitt eget bästa. Jag vill ha makten att glömma. Och att inte förstå.

Förstår ni?