tell me why I dont like mondays.

Då var det bara att sätta igång. Ny vecka. SISTA veckan som student. På riktigt. Usch. Läskigt. Jag ringer till radars så fort klockan blir tio för att fixa med mobilen. Men jag hittar inte mitt papper med ordernummer. Killen säger att det inte funkar då. Jag blir ledsen. Rotar igenom och vänder upp och ner på hela lägenheten. Hittar fortfarande inget papper. Jag ringer igen. Låter ledsen pga min hesa röst. En ny kille säger att den förra killen jag pratade med hade fel. Det är bara att skriva in mitt namn så kommer mitt ordernummer upp på 2 sekunder. Han skickade ett papper på mailen som jag kan fylla i och så kan jag skicka iväg mobilen. Schysst. Lite bättre. Fortfarande inte bra. jag måste städa. Jag måste fixa en presentation. Och jag måste opponera en annan uppsats. Jag orkar inte. Jag är så seg. Så ringer telefonen. Undra vem. Jo. Förskolan där jag sökte jobb ringde upp och jag är kallad till intervju!!! Okej. Det betyder inte att jag får jobbet automatiskt. Men vilket flyt att bli kallad till intervju på det första riktiga jobbet man söker. Skoj! Och typ det enda som ligger ute.. Så på torsdag, 16.30, ska jag iväg på intervju. Jag ska skriva det över hela mig själv så jag inte glömmer. För det vore ju pinsamt. Jag hoppas bara jag gör ett bra intryck. Och att de tycker om mig. Men åh så skoj! Om jag får jobbet. Och inte får bra betalt i sommar ska jag säga upp mig från ålderdomshemmet. Jag har ingen lust att jobba för dem. Jag tar hellre körkort och åker på festivaler. Och det kan jag. Så det så. :)