exanensdag

Det känns konstigt. Lite för overkligt. Idag är det 5 år och 355 dagar sedan jag tog studenten. Nu ska jag ta examen. Jag ska ut i verkligheten. Jag har liksom gömt mig. Börjat om. Stannat kvar i en trygghet. Där jag inte längre får inkluderas. På riktigt. Idag är dagen. Då jag inte längre får räknas som student. Eller. Ja. Imorgon har jag ju lektion så visst kan jag kalla mig student veckan ut. Men någon gång måste man bli själv. Som Annika Norlin aka säkert! sjunger. Och jag kan inte längre ha universitetet som en trygghet. Jag måste stå på egna ben. Och det är läskigt. Men visst. Jag fuskar. Ni tror väl inte annat? Jag stannar kvar i min studentlägenhet ett tag till. Jag söker jobb men samtidigt söker jag kvällskurser för att inte Campus ska slänga ut mig. För att jag fortfarande ska räknas till den trygga miljö som har blivit ett med mig. För jag har svårt att tänka mig att inte vara den personen längre. Jag har spelat den här rollen som student så bra. Den har passat mig. Om man hittar en roll man är klippt och skuren för, varför får man inte fortsätta spela den då?
Men visst. Det ska ändå bli skönt, och roligt, att ta ut examen, när cuppsatsen väl är godkänd, det kan jag inte neka! :)