Ja, då är det dags att sluta med blogguppehållet. Jag vet inte varför. Har haft för mycket att göra för att ha något vettigt att skriva. Jag har dock haft massor att skriva om. Nu känner jag mig tom. Osäker. Och det är kanske när jag känner såhär som jag skriver som bäst.
Jag har fyllt år och så under tiden jag har haft en bloggpaus. Varit på konsert med Emil. Och det är ingen bloggpaus som orsakades av att jag gick in i väggen eller något heller. Just nu känns det dock som jag har gjort det. Men det är väl så ibland. Och imorgon kommer det kännas bättre. Som om jag inte har vågat känna efter, och helt plötsligt när jag gjorde det så tog jag ett jättekliv framåt, bara för att inse att jag gick rakt in i väggen. Vad händer nu? Och varför får jag inga svar? Varför är inte livet förutbestämt? Varför ska allt vara så komplicerat? Varför tog jag den långa vägen hem? Varför nöjer jag mig aldrig med det jag har istället för att försöka få mer? Varför lär jag mig aldrig att allt slutar på samma sätt? Jag skrev en låt om det. Men det hjälper inte. Känslan etsar sig fast ändå. Och hur ska man kunna vara rak och ärlig samtidigt som man måste vara tillräckligt kryptisk så ingen förstår? Alla dessa frågor. Jag är fast. I ett spindelnät. Och ju mer jag försöker ta mig ur det ju fler frågor uppstår. Varför? Svara på det du!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Nej jag kan inte svara på det just nu men kanske efter promenaden imorgon! Puss Josse
Skicka en kommentar