aa-policy?

Jag är relativt nöjd med min dag. Jag började med att skriva lite på uppsatsen. Gick ut och intervjuade en av mina handledare och musikläraren på skolan. Sen cyklade jag till stan där jag fixade ett nytt sim-kort till mobilen (så nu stänger den inte längre av sig i tid och otid!), registrerade mig på en körskola, fyllde i alla papper för att få körtillstånd (måste bara göra ett syntest också), köpte lite flaskor på systembolaget och cyklade hem. Väl hemma fortsatte jag skriva av bara farten och även om arbetet är långt ifrån klart så börjar det ändå ta form nu, vilket jag är mäkta imponerad över eftersom jag egentligen är en sån som gör allt i sista sekunden. Att jag dessutom börjar tycka det är kul och intressant gör mig ännu mer förvånad, men det kanske handlar om att jag valt ett ämne jag faktiskt tycker är roligt att skriva om?!
För övrigt började jag igår (med tjuvstart i söndags) återigen om med GI. Den här gången kör jag "endagitaget" metoden för att se om det funkar bättre. Jag har alltså inte ätit godis sedan i lördags. Mäkta stolt är jag över mig själv. Men det var choklad, och en viss Anna sa att chocklad inte räknades som godis utan var ett kapitel för sig, och isåfall har jag inte ätit godis sen i fredags. ;) Den godisstunden behövdes dock efter en alldeles för lång jobbdag. Så alltså, 3 (4) dagar utan godis. Och det är de tre första dagarna som är svårast. Sen efter det är det de första 2 veckorna. Efter de första två veckorna har gått så har man knappt godissug längre. Då är det bara svårt att intala sig själv att man fortfarande inte behöver äta godis. För då tänker man "en liten godis gör ju ingenting, nu när jag blivit av med godissuget". Men icke sa nicke, det är förädiskt det där, för så fort munnen vattnas av den lilla sockerbomben man håller i handen på väg att stoppa in i munnen, så är det där suget tillbaka och man börjar om från scratch. Igår gick jag förbi den mörka chokladen, fingrade lite på den och tänkte "jag har ju varit duktig och gått runt sjön idag" sen gick jag förbi och tänkte, nej, jag är starkare än så.
Finns det inga erkännandemöten för oss sockerberoende, jag behöver inte ens vara anonym! ;)