jag är inte kär i dig för vad du är, utan för vad du inte är

Han frågade vad den handlade om.
Kärlek. Olycklig kärlek. Är det inte ganska uppenbart.
Den handlar om dig. Känner du inte igen dig i den?
Jo. Men. Jag ville ju inte kasta det på dig. Men. Fick för mig. Handlar den om mig?
Spelar det någon roll?
Ja. Den handlar om dig. Säg att det spelar någon roll. Säg att allting kommer ändras nu.
Nej. Skitsamma. Den var fin i alla fall. Du är duktig.
Tack.
Varför ska du göra det så svårt?
....
Ja. Till viss del handlar nog låten om dig, du har rätt. Men. Det kunde du väl lista ut själv?
Säg att du förstod det. Och. Att vi kan träffas nu igen. Och att du inte vill att jag ska vara olycklig längre. Säg att du från och med nu kommer göra allt för att göra mig lycklig.
....
Vill du inte svara?
Varför säger du inte det som jag så innerligt önskar att du ska säga?
Vet inte vad jag ska svara. Det är smickrande. Du är duktig. Det är fint.
Jag vet vad du ska svara. Varför svarar du inte det jag vill?

Helt plötsligt, förstår du, blev det så uppenbart att alla sånger handlar om dig.
Alla filmer, alla böcker, handlar om dig, alla ryggar tillhör dig tills jag går fram, förlåt jag trodde du var nån annan.