han vet precis

ett litet ord
han skrev
ett litet ord
som skrevs
medvetet om
hur det tas
när det läses
av mig

och där är jag
på precis
samma ställe
som förr
lindat
runt hans finger
precis
som det alltid varit

för jag lurar väl bara mig själv
när jag säger att jag vet
precis vad han håller på med
och att jag inte köper det
längre

för runt hans lillfinger
har han lindat in mig
alldeles förlänge

poesi till dig

Jag skulle börja blogga igen. Men. Det blev ju aldrig av. Men. Nu har jag skrivit en dikt sort of. Som inte passar som låt tror jag. Men. Det är någonting. En rad sammansatta ord, meningar, satser och fraser. Om att vänta. Och att inte kunna glömma. Och hoppas. Och fortfarande bli knäsvag. Typish.

jag lyssnar på din typ musik
försöker att hitta samband
mellan de gånger vi möttes vad som sas
och va du sen lyssnade på

och hur du måste ha mått
när du lyssnar på min musik
som jag mår och jag känner
när jag lyssnar på din

jag skriver min poesi när jag är nykter,
dricker vin för att våga visa den för dig,
och jag väntar på att du ska svara,
jag kan vänta hela sommaren

för vi satt på min soffa
och jag försökte förstå
vi låg på din säng
och jag har alltid sagt precis vad jag känt

för du är snyggare i lugg
och klär mer i ödmjukhet
men när du nickar och ler och viskar mitt namn
blir jag fortfarande svag ändå

jag skriver min poesi när jag är nykter,
dricker vin för att våga visa den för dig,
och jag väntar på att du ska svara,
jag kan vänta hela sommaren

där nere står bänken där vi satt när vi vart ihop

Jag ska börja blogga igen. Ja. Det ska jag minsann. Får se om det blir här eller någonannanstans. Har en fin vän som bloggar fruktansvärt fint! Och. Man blir så glad av att läsa så. Jag. Blev lite sugen. http://polichinelle.webblogg.se/index.html Här finns hon och hon heter Lovisa.
Ikväll är det pokerDM, musik, choklad, vatten, te, värktabletter, film och tv, drömmar, gitarr, önskad inspiration, flyttplaner och prat över msn som gäller. Vi får se hur långt jag kommer. Jag borde egentligen städa. Min lägenhet ligger ute och i nästa vecka kommer det väl folk hit och vill titta på stöket!

drömde om dig inatt igen, måste va för att du är känd

Häromnatten kunde jag inte sova. Jag låg vaken. Till kanske 4 tiden. Sen somnade jag till. Och drömde om en vacker man. Jag hörde en av hans låtar när jag var i ett bibliotek. Fast, låten var omgjord och det visade sig att han hade släppt en ny skiva. Precis den dagen. Och. Jag frågar bibliotikarien om skivan. Och hon säger att jag ska gå till skivaffären som också ligger i biblioteket. Där sätter jag mig ner i caféet och börjar prata med någon, vid caféets bardisk, som sitter där. Och frågar om hon visste att han skulle släppa en ny skiva. Då kommer han in. Sådär lagom anonym och ödmjuk som han nog faktiskt är. Ska rigga upp för att promota skivan. Fast det är hemligt så ingen vet om det. Och jag skriker rakt ut "Men där är han ju" och pekar som en skogstokig och inser att han ser. Och skäms. Och vänder mig om. Och hoppas att han inte har sett min kändishysteri (fastän han såg mycket tydligt och jag egentligen skulle vilja vara modig och gå fram och säga att jag beundrar musiken). Men han kommer fram. Knackar mig på axeln. Sen pratar vi länge om en massa. Sen blir jag tvungen att gå till en lektion. För jag har tydligen börjat studera igen i drömmen. Och tydligen var jag visst på universitetsbiblioteket när det hände. Men samtalet blev långt. Och när jag vaknade, ville jag bara ringa honom. Fråga honom om han hade lust och ta en fika någon dag och fortsätta diskussionen om livet som vi hade. Men. Det slog mig att han inte vet vem han är. Den enda gången hans mail är i min inkorg är när jag får information från hans mailinglista. Och. Skulle jag någon gång stöta på honom. Så ska jag säga. Hur fin låten Hjälp var i omgjord version. Och hur trevlig och genuin han var i caféet den där dagen när jag var tvungen att rusa iväg till föreläsningen. Och att jag har sett omslaget på hans nya skiva. Och att jag skulle gått och köpt skivan efter föreläsningen om jag bara inte hade vaknat ifrån drömmen. Och. Att jag hade stannat och lyssnat på när han spelade om jag visste att det bara var en dröm och det inte hade gjort något att jag missat föreläsningen.

Men självklart är detta bara ett försök till att komma på orsaker till att kunna höra av mig.

vägen framför mig

eller ett försök att vara poetisk...

Min kompis frågade igår vad jag saknade. Genast skulle jag bli poetisk. Och så fick jag en låtidé. Som jag gillade. Lite. Så. Här är texten. Typ.

Djupa andetag utan panikångest
En mage utan en klump och ett hjärta inte tungt som sten
och tankar fria från dis

Andras ärlighet och mina egna lögner
Raka vägar och djupa sömner
och någon som är värd mer

Sen jag träffade dig försvann allt
Sen jag föll hårt för dig
Nu kan jag inte se
Vägen framför mig
Vägen framför mig

en smssignal utan uppbrusat hjärta
ett lustfyllt skratt utan biverkningar av en huggande smärta
i ett bröst fullt av hopp

sen jag träffade dig försvann allt
sen jag föll hårt för dig
nu kan jag inte se
vägen framför mig
vägen framför mig


typ.

bara bättre och bättre

Jag har nästan alltid gillat på spåret skulle jag vilja påstå. Även om många tycker det är ett gubbprogram. Nu har Kristian Luuk och Fredrik Lindström tagit över, vilket säkert är ett knep för att locka de yngre som ännu inte fallit för konceptet. Och jag tycker de har tagit över det bra. Men. Något som gör på spåret ännu, ännu bättre är förnyelsen av bandet. Numera spelar augustifamiljen (?), och detta betyder med andra ord Håkan Hellströms alldeles egna kompband som han plockat ihop av exeptionellt bra musiker. Och Sen. På det här. Amanda Jenssen. Vackert. Bra gjort SVT!

fredagsfunderingar

Jag sitter på bussen på väg till jobbet. Läser Metro. 3 av artiklarna i metro (vilket faktiskt inte når upp till ett vidare högt antal) handlar om våldtäkter. Ingen av dessa tre artiklar handlar om en enstaka våldtäkt utan det är ett antal våldtäkter i varje artikel. Den första artikeln handlar om en tjej som som 12åring började bli våldtagen av hennes mammas nära vän. Våldtäkterna fortsatte i över 2-3 år och mannen hade enligt uträkning förgripit sig på flickan över 200 gånger. Den andra artiklen handlade om en 12årig pojke som våldtog kvinnor i Borås. 12 ÅR. Den sista våldtäktsartiklen handlade om hur män med makt i ett U-land våldtog kvinnor. Jag läste inte den så noga. Jag hade tröttnat by then. Om jag ska vara ärlig. Men. Det skrämde mig ändå. Jag har väl aldrig riktigt läst nyheterna ordentligt innan. Och att läsa Metro är väl inte heller att läsa nyheterna ordentligt. Men. Dagligen läser jag om våldtäkter, rån, mord osvosv. Det mesta som skrivs handlar om händelser inom Sveriges gränesr. Och jag undrar vart vi är på väg? Är det bara jag som har missat alla dessa hemska artiklar när jag som yngre bara skummade igenom nyheterna för att ta mig till lokal- och kultur/nöjessidorna eller har det blivit värre? Vart är vi påväg?

När jag, på vilan idag, av någon konstig anledning satt och kliade två av barnen på ryggen kom jag, helt hux flux, att tänka på ett pussel vi hade som små. Ett Pussel på en elefant som farfar hade gjort. Om jag inte minns fel. På pusslet stod det FEM. Frida Erik Maria. Pusslet var bara brickor, men det var ändå, om jag minns det rätt, ett av mina favoritpussel. Kanske för att det var unikt. Jag gillar annars klurigheter så något speciellt måste det ju varit.. men. Kanske just att någon lagt ner lite tid på något gör att det blir mer unikt än ett 100bitarspussel. Vad vet jag?

Jag hade mitt första utvecklingssamtal någonsin som lärare och även om jag kände att det var lite jobbigt så kändes det bra. Jag tror jag vinklade allting rätt. Men. Det var å andra sidan ett lätt barn att ha utvecklingssamtal om. Då blir det lättare att hålla dem.

Jag var på HM idag, har inte handlat kläder på ett tag så fick mig några nya klänningar och tunikor. Det var trevligt. Det låter som jag storshoppade. Men. Fest ikväll. Fest imorgon. Fest nästa vecka. Fest om 2 veckor. Julkonsert. Jag behöver något att ha på mig! :) En av tunikorna är dessutom faktiskt inte till fest utan till jobbet, eller möjligtvis 2. ;)

Sist men inte minst, på Hannas begäran, förra veckans idolavsnitt.

fullspäckat!

Varje helg ända fram tills jul är fullbokad för mig. Jag tycker det är ganska trevligt. Och bra. Även om det är jobbigt. Har ju bara tagit det lugnt på helgerna ungefär de senaste veckorna. Det börjar med en hård vecka. Tisdag kvällskurs. Onsdag körlektioner, körutbildning och dansbandskväll med jobbet. Torsdag ta sprutan. Fredag utgång. Lördag fira pappa. Helgen efter det. Ska förhoppningsvis jag firas. och Så ska jag nog gå ut med Sabina på kvällen. Och på söndagen ska vi ha heldag med en av kurserna och ha sångövningar!
Helgen efter det kommer Sanna, Mirja och Lotta till Växjö. Och Johan. Och vi ska ha tjejhelg. Och Johan får vara med på ett hörn. Längtar så till att träffa dessa tre töser igen! Var nån gång i November/December förra året, tror jag, jag träffade Sanna och Mirja, och i juni jag träffade Lotta.
Helgen efter det så har vi avslutningskonsert på palladium! Jag ska förhoppningsvis kunna sjunga en sång utantill iaf.. Och inte sjunga klassiskt. Haha.
Sen är det ju jul och får se hur länge man är hemma. Vad som händer nyårshelgen. Hur mkt jag ska behöva jobba osv. Det återstår att se.
Sen är bara frågan.
Ska jag ta sprutan eller låta bli?

maja + rökpaus = kreativitet

Okej. Nu när rösten äntligen är tillbaka så har jag spelat in både Maja och Rökpaus.
En sista sång om dig försvann tyvärr mystiskt från min dator. Men jag skrev en annan. Som heter. Jag orkar inte mer. Som nog har ungefär samma sinnesstämning. Om jag ska vara ärlig var det nog (tydligen inte) den sista sången och dessutom så var den kanske för personlig. Fast. Det är ju alla mina låtar. Och det är ganska lätt att luska ut vad de handlar om. Nog om det.
Gå gärna in och lyssna på rökpaus och maja. www.myspace.com/adancingswede
DO IT

inte min dag

och jag blev nyss jättesur.
min dator dog. så en ny låttext jag skrivit försvann. som jag var rätt nöjd med.
åh.
jag orkar inte skriva mer.

dessutom köpte jag färdigmat idag. och trodde jag köpt lax med hollandaisesås. nu när jag satte in den i micron så var det saffranssås. hur mycker mer misslyckad kan denna dag bli.
jag ska gråta lite nu tror jag.

doktorer

Jag undrar. Om jag bara har otur. Att komma till fel läkare. Den första läkaren gav mig en svag dos penicillin. Som jag var nöjd med. Fram tills jag fick veta att hon är otroligt snål med att skriva ut
medicin om det inte verkligen, verkligen, verkligen är illa. Så att få penicillin av henne för en luftrörsförkylning, ja, då ska det vara en riktigt svår förkylning. Då tänkte jag för mig själv, att om jag fått en annan läkare, och kanske fått ett starkare penicillin, så hade jag kanske varit frisk nu. Sen. Så har jag så hiskeligt ont i ryggen och var rädd att det var lunginflammation. Så jag gick till en annan doktor idag, hon som berättade att den andra läkaren är väldigt snål med medicinerna, som skulle kolla så jag inte hade lunginflammation. Och det hade jag inte. Men. Jag bad om lite starkare mediciner så jag inte skulle gå och ha ont. För det gör fruktansvärt ont hela tiden och jag måste verkligen förbereda mig för varje gång jag ska göra en rörelse så jag är beredd på det onda och att ipren inte räcker. Men det fick jag inte. Istället föreslog läkaren att jag skulle blanda alvedon, panodil OCH ipren för bästa smärtlindring. Är det bara jag som tycker dethär låter totalt puckat? För det första har jag fått lära mig att man INTE ska blanda värktabletter för man ändå inte får högre effekt. Ska inte ens försöka för orkade inte gå och köpa panodil och alvedon. Men. Nu ska jag alltså blanda naproxen och ipren istället. Och om jag blir sämre. Ska jag hänvisa till att doktorn sa jag skulle blanda mina värktabletter för högsta effekt. Det finns ju högre smärtlindring. När ska doktorerna börja tro på att man har ont??? Jag går inte till en jourläkare en lördagmorgon och betalar 300 kr för att det smärtar lite i min rygg. Jag gör inte det. åh.

hur ska man älska nån, som har älskat nån förut?

Som. En sanning. Vi försöker låtsas som vi inte tänker på. Men det gör vi. Hela tiden. Vi undrar. Lät du henne komma närmre?




för det finns dagar som jag tänker mer på henne än på dig.

jag är inte kär i dig för vad du är, utan för vad du inte är

Han frågade vad den handlade om.
Kärlek. Olycklig kärlek. Är det inte ganska uppenbart.
Den handlar om dig. Känner du inte igen dig i den?
Jo. Men. Jag ville ju inte kasta det på dig. Men. Fick för mig. Handlar den om mig?
Spelar det någon roll?
Ja. Den handlar om dig. Säg att det spelar någon roll. Säg att allting kommer ändras nu.
Nej. Skitsamma. Den var fin i alla fall. Du är duktig.
Tack.
Varför ska du göra det så svårt?
....
Ja. Till viss del handlar nog låten om dig, du har rätt. Men. Det kunde du väl lista ut själv?
Säg att du förstod det. Och. Att vi kan träffas nu igen. Och att du inte vill att jag ska vara olycklig längre. Säg att du från och med nu kommer göra allt för att göra mig lycklig.
....
Vill du inte svara?
Varför säger du inte det som jag så innerligt önskar att du ska säga?
Vet inte vad jag ska svara. Det är smickrande. Du är duktig. Det är fint.
Jag vet vad du ska svara. Varför svarar du inte det jag vill?

Helt plötsligt, förstår du, blev det så uppenbart att alla sånger handlar om dig.
Alla filmer, alla böcker, handlar om dig, alla ryggar tillhör dig tills jag går fram, förlåt jag trodde du var nån annan.

"kan du stava till RÄNT?"

Okej. Det finns många olika hobbies här i världen. Men min nya hobby som jag ska börja med kommer nog bli att skriva arga lappar att sätta upp i tvättstugan. Lite inspiration!

enjoy the silence

Jag önskar jag hade något klyftigt att säga.
Men jag är fast i samma banor.
Jag försöker skriva en text.
Men det blir bara dåligt och fjantigt.
Som vanligt.
Vart tog inspirationen vägen.

Jag vill få till det. Något smart. Ordrim. Som folk bara "ah. Vad smart."
Men jag är inte så smart ikväll.
Allt jag har fått ihop är en mening.

Hanna pratar om att lämna allt, hon letar efter tecken,
jag ser dem överallt