Häromnatten kunde jag inte sova. Jag låg vaken. Till kanske 4 tiden. Sen somnade jag till. Och drömde om en vacker man. Jag hörde en av hans låtar när jag var i ett bibliotek. Fast, låten var omgjord och det visade sig att han hade släppt en ny skiva. Precis den dagen. Och. Jag frågar bibliotikarien om skivan. Och hon säger att jag ska gå till skivaffären som också ligger i biblioteket. Där sätter jag mig ner i caféet och börjar prata med någon, vid caféets bardisk, som sitter där. Och frågar om hon visste att han skulle släppa en ny skiva. Då kommer han in. Sådär lagom anonym och ödmjuk som han nog faktiskt är. Ska rigga upp för att promota skivan. Fast det är hemligt så ingen vet om det. Och jag skriker rakt ut "Men där är han ju" och pekar som en skogstokig och inser att han ser. Och skäms. Och vänder mig om. Och hoppas att han inte har sett min kändishysteri (fastän han såg mycket tydligt och jag egentligen skulle vilja vara modig och gå fram och säga att jag beundrar musiken). Men han kommer fram. Knackar mig på axeln. Sen pratar vi länge om en massa. Sen blir jag tvungen att gå till en lektion. För jag har tydligen börjat studera igen i drömmen. Och tydligen var jag visst på universitetsbiblioteket när det hände. Men samtalet blev långt. Och när jag vaknade, ville jag bara ringa honom. Fråga honom om han hade lust och ta en fika någon dag och fortsätta diskussionen om livet som vi hade. Men. Det slog mig att han inte vet vem han är. Den enda gången hans mail är i min inkorg är när jag får information från hans mailinglista. Och. Skulle jag någon gång stöta på honom. Så ska jag säga. Hur fin låten Hjälp var i omgjord version. Och hur trevlig och genuin han var i caféet den där dagen när jag var tvungen att rusa iväg till föreläsningen. Och att jag har sett omslaget på hans nya skiva. Och att jag skulle gått och köpt skivan efter föreläsningen om jag bara inte hade vaknat ifrån drömmen. Och. Att jag hade stannat och lyssnat på när han spelade om jag visste att det bara var en dröm och det inte hade gjort något att jag missat föreläsningen.
Men självklart är detta bara ett försök till att komma på orsaker till att kunna höra av mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar