eller ett försök att vara poetisk...
Min kompis frågade igår vad jag saknade. Genast skulle jag bli poetisk. Och så fick jag en låtidé. Som jag gillade. Lite. Så. Här är texten. Typ.
Djupa andetag utan panikångest
En mage utan en klump och ett hjärta inte tungt som sten
och tankar fria från dis
Andras ärlighet och mina egna lögner
Raka vägar och djupa sömner
och någon som är värd mer
Sen jag träffade dig försvann allt
Sen jag föll hårt för dig
Nu kan jag inte se
Vägen framför mig
Vägen framför mig
en smssignal utan uppbrusat hjärta
ett lustfyllt skratt utan biverkningar av en huggande smärta
i ett bröst fullt av hopp
sen jag träffade dig försvann allt
sen jag föll hårt för dig
nu kan jag inte se
vägen framför mig
vägen framför mig
typ.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Fint! Jag blev inspirerad.
Kram Frida
Skicka en kommentar