hej, jag heter maria.

När jag ringer till folk om viktiga saker. Så brukar jag presentera mig. Väldigt noga. "Hej, jag heter Maria..". Sen berättar jag varför jag ringer. Klart och tydligt. Så en sensommardag förra året skulle jag beställa biljetter till Lars Winnerbäck från ticnet. De behöver ju inte veta mitt namn. Ändå börjar jag precis så. "Hej, jag heter Maria..". Sen inser jag att de inte är så intresserade. Så jag börjar skratta. Josefin går bredvid och skrattar lika mycket hon. Och telefonisten måste tro att jag är galen. Som först presenterar mig och sedan skrattar. Jättelänge. Innan jag kommer fram till vad jag vill. Jag har fått höra det här några gånger. Jag kom och tänka på det idag när jag satt och läste en bok jag fick av min bror i julklapp. "Hej, mitt namn var Elton Persson." av sockerpopskillen Martin Svensson ni vet. En mer eller mindre självbiografisk bok sägs det. Och jag måste faktiskt säga att jag blev positivt överraskad. även om jag inte förväntade mig särskilt mycket till att börja med. Så gillade jag den.
Nu ska jag börja på flyga drake så fort jag förmår mig. Sen ska jag försöka rensa i min bokhylla någon dag också. Se vilka böcker jag gillar och vilka som kan skänkas bort till andra. Sen borde jag börja lyssna på alla de ljudböcker som befinner sig på min dator.
Det är mycket som ska göras.
Men just nu tvättar jag. Spelar poker. Och ser på Chuck.