det är okej att vara nojig carro!

Jag surfar runt på aftonbladet. Ska snart fixa klart sagorna. Gå till repro och skriva ut dem. Det ska bli kul att se om det blir bra!
Läser en artikel om hur rädd Carro är för att bli tagen för doping. När jag läser rubriken tycker jag först det verkar löjligt. Antingen har man dopat sig eller så har man inte. Har man inte dopat sig behöver man ju inte vara rädd. Men när jag sedan läser vidare inser jag att tävlingsmänniskor tydligen går hur långt som helst för att vinna. Att inte själv åka fast för doping kan de undkomma genom att dopa sina värsta konkurrenter i smyg. Med all rätt får Carolina Klüft lov att vara nojig. Men det är sorgligt. Hur ska man göra nu. Införa test mot att ha dopat någon annan. Idrottsstjärnorna får sitta med lögndetektortest (som jag inte tror funkar till 100%) och svara på om de har dopat sig själva eller om någon annan har dopat dem. Och om de i sin tur har dopat någon. Lite som sanningens ögonblick goes sportstjärnor. Man kan fråga sig vad folk värdesätter i dagens samhälle och om de gör vad som helst för att vinna guld? Det är ju iofs en ganska stor bedrift, men är det värt att åka dit?
Såg mästarnas mästare på jobbet i tisdags och där pratade Per Elofsson om skandalen där han som vann varit dopad och hur han var den enda som hängt i men inte orkat med tempot. Och hur han slutligen varit tvungen att gå av. Han kunde mycket väl ha vunnit det OSet i Salt Lake City. Om den andra killen inte dopat sig. Men istället får han, som faktiskt nått sina resultat genom ett ständigt jobb, nitlotten.

På Aftonbladets "förstasida" står det även om den underbara skolmaten...not. Elever på gymnasiet har hittat brosk, fett och ådror i sin skolmat. Jumjum. En skola jag jättegärna hade velat gå på. Fast visst. Vi hade säkert sånt också i vår skolmat. Vi undersökte bara inte det. Brosk och fett vet jag med säkerhet ingick i maten som serverades. Men när man lägger upp det såhär ser det ju verkligen inte aptitligt ut!

det är ett idogt jobb!

Jag sitter här i datorsalen. Det är väl lite mitt eget val. Jag hade kunnat välja att gå upp svintidigt imorgonbitti och sätta mig och fixa det jag ska fixa. Men vi vet alla att jag inte är sån. Som går upp tidigt. Om jag får lov att sova. Så jag tänkte det var lika bra jag gjorde det nu så jag kan unna mig en sovmorgon imorgon. Det som slår mig när jag kommer fram till universitetet är alla som sitter och jobbar vid sina datorer. I grupper och enskilt. Klockan 23.00. Kanske för att studenter är nattmänniskor. Men ibland för att det är så mycket att göra att man måste utnyttja all vaken tid man har för att hinna med. Och ibland undrar jag om studenter förtjänar de rykte de har fått? Att studenttiden är en tid där man kan leva ett bekymmersfritt studentliv. Där man kan festa varje kväll och mygla sig igenom utbildningen på ett eller annat sätt.

Fast visst är det skoj också. Det är inte bara jobbigt. Ikväll t.ex. var jag på konsert i stan. Hello Saferide. Om jag har tyckt hon var bra innan tycker jag nog hon är snäppet bättre nu. Gud så vackert det var. Både hon, musiken, övriga musiker, förband, lokal och publik. Det var en sådan ödmjukhet. Och jag kanske inte är så kräsen vad gäller konserter. För är det musik jag tycker om, eller rättare sagt, är det musik per min definition, så är det bra. Jag har mao inte så höga krav. Så när en konsert får något fjuttigt plus i aftonbladet är jag i extas. Getingar och femmor hit och dit. Det är nog inte så mycket värt i mina ögon ändå. Jag tycker tydligen inte som andra ändå. T.ex. så gillade jag mammut starkt. Den fick mig att tänka. Även fast den kanske inte var en film som en film ska vara. Jag gillar när folk vågar bryta mot trenderna. Nu spårar jag ur. Bäst jag gör mitt skolarbete innan det blir för slött och trött inne i skallen!

melodifestivalen

I lördags var det återigen dags för den numera alldeles för omständiga (inte så värst komplicerat som många tycks hävda, mest omständigt) melodifestivalen. Jag blev mäkta förvånad över att Lili & Susie och H.E.A.T. gick vidare men inte Lasse Lindh. Han var bäst av alla enligt mig. Sicken utstrålning han hade på scen. Men å andra sidan. Inte så mycket melodifestival. Men väldigt mycket Maria. Allra bäst var ändå Petra Mede. Varför klagar alla så mycket? Hon var skitrolig. Klart godkänd tycker jag. Men det är klart. Vi måste väl alltid hitta något att klaga på.

Nu bär det snart av till Växjö, via Lund först. Men innan det ska jag bara lyssna lite på Lasse. Jag ska slåss i dina kvarter.

maria litar inte på nån, och kommer alltid va sån

Sitter och lyssnar på Markus Krunegårds nysläppta myspacelåt. Livet är mänskans bästa tid. Låter precis som den låten han spelade för 2,5 veckor sen på Popcirkus, fel på hjärnan. Jag gillar det alltså. Texterna är ju bra. Men jag har svårt för låtar som låter likadant. Musikmässigt. Därför är jag lite kluven. Jag gillar inte det där Gessle-syndromet. Kanske måste jag lyssna lite mer på dem för att höra skillnaderna på dem. Fast så ska det väl inte heller vara. Kanske skrev han låtarna samma dag. Det blir lätt lite samma sak då. Fast han gör ju en bra analys av mig, iaf första delen av det. För min pappa säljer inte knark i någon park. Hoppas jag iaf. Markus, vet du något inte jag vet? Men kanske, har jag som de flesta människor, svårt att lita på någon till 100 %. Å andra sidan säger det inte så mycket om mig, eftersom som sagt de flesta människor nog kan känna igen sig i det här ibland.

Förövrigt blev jag förbannad när jag slog på reprisen av debatt innan idag och fick höra hur polismännen i malmö sitter och vräker ur sig ena hatordet efter det andra om invandrare. Hur ska vi förbättra samhället genom att lägga lagen i våra egna händer? Om något så är det väl poliserna som ska se till att lagen hålls upprätt? Okej för att de blivit provocerade. Jag blir också provocerad ibland. Jag provocerar ibland. Men man kan lägga band på sig själv. Tillräckligt för att alla de orden som vällde ut ur deras käftar inte ska välla ut under arbetstid.

Dessutom kände jag mig för en gångs skull oförvånat förberedd på dagens seminarium. Och nöjd med mitt paper. Och det är absolut inte ofta jag är nöjd med mina paper.

Nu är jag i Rydebäck, efter att ha bråkat med SJ så fruktansvärt mycket. De är konstiga som tusan. Tydligen har jag fått ett värdebevis för sträckan Växjö - Rydebäck eftersom det var försenat, men värdebeviset går INTE att använda på denna sträckan eftersom värdebeviset inte går att använda ner mot Skåne. Vad ska jag då med värdebevis till? Sen försöket kundservice skamma mig på 52 kr!!! Det låter kanske inte så mkt, men blir fruktansvärt förbannad eftersom hon dessutom bokade in mig på en resa som inte bara var dyrare, den tog dessutom längre tid då den skulle gå inom Lund. Och sen försäkrar hon att det är den billigaste resan på hela dagen. Jo, men visst. Därför tar det inte mer än 2 min för mig att hitta en resa som går samtidigt, kommer fram tidigare och kostar mindre. Jävla SJ. Tänk om det hade varit STATligt och inte privatägt. Då hade de iaf inte haft som mål att tjäna så mycket pengar som möjligt utan att faktiskt transportera sveriges befolkning BILLIGT och MILJÖVÄNLIGT.

akademisk årshögtid

Nu har den stora dagen äntligen passerat och jag måste säga att det iår om möjligt var ännu roligare att gå. Trots all väntan och tråkiga träning med in och utmarsch hela dagen var det ju värt det för att sedan få äran att gå i processionen för andra året i rad. Denna gång som marskalk. Och jag fick även uppdraget att hjälpa hedersdoktor Margareta Strömstedt upp för scenen. Hela familjen Strömstedt var där, så var även sonen Niklas Strömstedts flickvän, nyhetesmorgons Jenny Östergren. PO Engqvist rörde sig tydligen i lokalen också, såväl som ärkebiskopen Sven Thidevall. Javisst. Dessutom underhöll Rigmor Gustafsson, Lena Willermark och Elise Einarsdotter oss under banketten. Jag kände mig extra fin i min vinröda balklänning, inbakade sidofläta, vita sidenhandskar, svarta klackskor och studentmössa. Tyvärr ramlade mitt smink ut över halva logen, vilket resulterade i att jag nu måste skaffa ny foundation (och det var inte lite kvar i den som gick sönder..) och att jag förstörde logegolvet. Dessutom blev en hel dags matande ett resultat i att jag nu återigen får börja om. Köra hårt. Men nu är det inte shakear som gäller. Nu är det GI.
Idag orkar jag inte med andra föreläsningen så efter jag kommer härifrån blir det hem och jobba med diverse uppgifter. Sedan väntar jag med spänning på att se hur snabbt min dator blir klar!

toleransnivå?

Så var det ännu en gång. 3 gången jag måste lämna in datorn, 2 gången pga jävla sladden. Som jag den här gången förövrigt har varit extremt noga med att inte böja eller dyl. Men den gick sönder ändå. Vill inte generera ström till datorn. Surt. Sa räven. Så nu sitter jag här i bibblan och fördriver tiden och känner inte riktigt för kvällskurs ikväll utan bara för att sitta hemma och dricka te och sura lite. Så igår sket jag i första föreläsningen. Åkte in till Samarkand och lämnade in datorn. Fixade lite annat samtidigt. Åkte hem. Gick på föreläsning. Fick ett samtal från elgiganten som bekräftade att det inte var datorn det var fel på utan sladden. Men eftersom jag hade andra småfel på datorn (som jag definitivt kan leva med så länge jag får tillbaka den snabbt) som jag dumt nog rapporterade in eftersom den ändå skulle in på lagning, ville killen att de skulle fixas när den ändå var där. Så 2-3 veckor. Utan dator. Och snart ska jag skriva c-uppsats. Skoj? Inte det minsta!
Iaf så hade de lyckats ladda upp datorn så jag åkte in en gång till och la över bilder och dokument (som jag anses som viktigt, musik och film är lätta att skaffa tillbaka) på USB. Vilket gjorde att jag missade träningen. Vilket gjorde mig lite mer grinig. Sen vaktade jag en tenta idag. Första studenten släntrade in 10 min försent. Den andra 15 min försent. Ytterligare 2 efter 20 minuter. Jag var oerhört frustrerad. De störde. Hade mobilen på vid bänken. Hade de kommit i tid hade de fått reglerna. Men nu kom de sent. Kanske var jag frustrerad för att jag trodde jag skulle få gå eftersom ingen kom vid 8. I vilket fall som gjorde de saken inte bättre när de hela tiden gjorde fel. Fel som de inte hade behövt göra om de varit där i tid och lyssnat på regelgenomgången. När tiden var över fick jag säga till 4 gånger innan de äntligen slutade skriva. 4 gånger... De som var kvar på slutet informerade jag tydligt om att det inte är acceptabelt att släntra in när man känner för det och att regler finns till för att följa. En av studenterna skyllde å att han på vägen tappat vantarna. Som om det tar 20 minuter att hämta dem när man bor på Campus, oavsett var?! Jag sa till honom att det inte var någon ursäkt. Han skulle ha planerat att vara i tentasalen 15 min innan utsatt tid för att försäkra sig om att allt står rätt till. Då hade missödet med vantarna inte gjort honom försenad. Jag önskar man fick skriva upp namn. Och att folk fick prickar. Och att man efter 3 prickar blev avstängd från att skriva tentor. Om man inte var i tid alltså. För reglerna finns ju för en anledning och det är inte tillräckligt grova regler för att stänga av dem, men fortfarande regler som kan generera till fusk. Morr. Usch. Tvi. Nu ska jag hem och dricka en shake och skaka av mig mina problem. Snart väger jag mindre. På lördag ska jag ha balklänning. Det ska bli nice.

kan inte känna igen mig mer

Innan jag går hem härifrån biblioteket och börjar på alla mina viktiga uppgifter måste jag bara tipsa er om en krönika, från Annika Marklund. Det är väl sådär. Att jag egentligen tycker det är roligt, det där med idrott. Men efter alla år med tvång ser jag det precis som Annika, som ett måste, en chans för alla att håna mig, min fula kropp, och min otränade kondis, som flåsar i nacken när jag står bakom på passet och kippar efter andan. Japp. Annika. Precis därför. Jag har svårt att ta mig. Tycker egentligen det är roligt. Men ändå. På något sätt. Har det blivit ett tvång. Vill du inte bli tjockare måste du träna och röra på dig. Punkt.

to-do-dag

Jag skriver inte mycket. Jag har så himla mycket annat att göra. Hur ska jag hinna med. Torsdagen skola. Sen utgång. Fredagen skola. Sen avskedsfest. Lördagen jobb. Sen filmkväll. Idag har jag skrivit ut och kopierat alla 300 sidor som jag ska ha till min tentamen i nästa vecka. Det är bara att börja plugga! Måndagen föreläsning, granskning av tvärgruppens läroplansarbete, plugg på kvällen. Tisdagen jobb, plugg på em, kvällskurs på kvällen. Onsdagen jobb på dagen. Plugg på kvällen. Torsdagen klippa mig på dagen, tenta på em, kvällskurs på kvällen och förmodligen ska det hinnas med en utgång. Fredagen seminarium. In till stan och prova klänningen så den passar. På mingel på slottet som studentrepresentant. Lördagen akademisk högtid hela dagen. Söndagen. ÄNTLIGEN VILA! Hur ska jag hinna. Hur ska jag orka. Hur ska jag ta för mig allting. Dessutom så måste jag sortera papper idag. Börjar bli kris. Måste fixa alla viktiga papper. Försäkringar och dyl. De bara ligger i en hög just nu. Sortera viktiga papper i en hög. Skolpapper i en hög. Och slänga saker jag inte behöver spara på!
Så om jag inte uppdaterar här. Är det väl inte så konstigt?