kan inte känna igen mig mer

Innan jag går hem härifrån biblioteket och börjar på alla mina viktiga uppgifter måste jag bara tipsa er om en krönika, från Annika Marklund. Det är väl sådär. Att jag egentligen tycker det är roligt, det där med idrott. Men efter alla år med tvång ser jag det precis som Annika, som ett måste, en chans för alla att håna mig, min fula kropp, och min otränade kondis, som flåsar i nacken när jag står bakom på passet och kippar efter andan. Japp. Annika. Precis därför. Jag har svårt att ta mig. Tycker egentligen det är roligt. Men ändå. På något sätt. Har det blivit ett tvång. Vill du inte bli tjockare måste du träna och röra på dig. Punkt.