det är okej att vara nojig carro!

Jag surfar runt på aftonbladet. Ska snart fixa klart sagorna. Gå till repro och skriva ut dem. Det ska bli kul att se om det blir bra!
Läser en artikel om hur rädd Carro är för att bli tagen för doping. När jag läser rubriken tycker jag först det verkar löjligt. Antingen har man dopat sig eller så har man inte. Har man inte dopat sig behöver man ju inte vara rädd. Men när jag sedan läser vidare inser jag att tävlingsmänniskor tydligen går hur långt som helst för att vinna. Att inte själv åka fast för doping kan de undkomma genom att dopa sina värsta konkurrenter i smyg. Med all rätt får Carolina Klüft lov att vara nojig. Men det är sorgligt. Hur ska man göra nu. Införa test mot att ha dopat någon annan. Idrottsstjärnorna får sitta med lögndetektortest (som jag inte tror funkar till 100%) och svara på om de har dopat sig själva eller om någon annan har dopat dem. Och om de i sin tur har dopat någon. Lite som sanningens ögonblick goes sportstjärnor. Man kan fråga sig vad folk värdesätter i dagens samhälle och om de gör vad som helst för att vinna guld? Det är ju iofs en ganska stor bedrift, men är det värt att åka dit?
Såg mästarnas mästare på jobbet i tisdags och där pratade Per Elofsson om skandalen där han som vann varit dopad och hur han var den enda som hängt i men inte orkat med tempot. Och hur han slutligen varit tvungen att gå av. Han kunde mycket väl ha vunnit det OSet i Salt Lake City. Om den andra killen inte dopat sig. Men istället får han, som faktiskt nått sina resultat genom ett ständigt jobb, nitlotten.

På Aftonbladets "förstasida" står det även om den underbara skolmaten...not. Elever på gymnasiet har hittat brosk, fett och ådror i sin skolmat. Jumjum. En skola jag jättegärna hade velat gå på. Fast visst. Vi hade säkert sånt också i vår skolmat. Vi undersökte bara inte det. Brosk och fett vet jag med säkerhet ingick i maten som serverades. Men när man lägger upp det såhär ser det ju verkligen inte aptitligt ut!