for eternity

Jag har överskottsenergi. Samtidigt som jag är trött som få. Trött på mörkret. På Växjö. På skolan. Jag vill iväg. Ut. Härifrån. Till något större. Där jag får plats. Chans. Att bli något mer. Jag trodde jag var en person som trivdes i små samhällen. Men jag längtar till något större. Där saker händer. Det enda som inte får mig passiv. Är när saker händer. Jag kan inte låta dem hända själv. Det måste hända något åt mig. Jag vill så gärna. Kanske är det för att så många andra redan flytt Växjö. Frågan är väl om jag vågar. Vågar ta steget. För egentligen vill jag till storstaden. Slänga mig ut. Satsa allt. Och bara gå och hoppas. När ska jag våga göra det? Jag vet ju att jag har materialet. När ska jag våga ta steget att faktiskt skicka iväg vad jag har och få kritik. Vågar jag ta kritik?

Låter kanske lite ego. Men lyssnar om och om igen på låten jag skrev igår. Kanske är bra att inte skriva om sig själv. Jag gillar den. Den är liksom magisk. Och när jag för några sekunder lotsas att det är fortsättningen. Att det är så boken slutar. Så blir jag nöjd. Att det liksom är något jag bara råkat komma över, som jag inte bestämt själv.

Living forever
Waiting for you
Waiting forever
Ive lived my life for you