När allting tar slut börjar något nytt. Julen i Örkelljunga är slut. Nu kommer jularna firas utanför Helsingborg, i Rydebäck. Men det kommer nog gå bra. Jag tog mig hit idag. Så nu ska jag leva 2 veckor oensam.
Jag har dessutom ett stort i-landsproblem att handskas med. Jag skriver hela tiden in min gamla bankkortskod när jag ska dra mitt kort. Skrattar lite för mig själv när inte köpet går igenom och kommer på att jag ju har en ny kod. Alltid känns det lika dumt. Att inte kunna sin kod. Det är en sån invan grej. Den gamla koden. Det går så snabbt och lätt. Inga hjärnceller används. Bara rutin och gammal vana.
På tåget idag satt en familj. Jag kanske är duktig på att tjuvlyssna men jag kunde inte låta bli. De satt två barn och frågade ut sin pappa, som påstå sig kunna allt. Kom de på något han inte kunde svarade han med att han kunde "klättra upp på taket, om taket var ett halvmeter högt". Så då sa den lilla pojken "ja, men du vet i alla fall inte vad hon heter" och pekade på mig. Jag kunde inte hålla mig från att skratta och avslöjade väl min tjuvlyssning. Pojken lyckades i alla fall bemästra sin pappa som sa att nej, det visste han ju faktiskt inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar