På slutklämmen

Jag sitter med diskussionen.

Jag har lite reabilitet och validitet kvar att skriva om.

Sen ett sammandrag.

Sen är jag klar.

För att skicka in den och få den sönderriven.

Men ändå..

Jag har kanske en idé om en historia. Jag vet inte om den är spännande. Eller bra. Men jag började bara skriva. Och jag gillade ett stycke jag skrev om en dörr.

"Han tog upp nyckelknippan och öppnade dörren. Ställde sig i vägen för dörren. I vägen, så att dörren inte kunde stänga sig längre. Väntade på att jag skulle bestämma mig för att följa med upp. Väntade på att dörren äntligen skulle få stänga sig bakom oss. Stänga sig precis så som den kämpade för. Det den var gjord för. Att stänga sig själv. Aldrig öppna sig själv. Bara stänga sig själv. Stänga igen. Glömma bort. Som ett skydd från världen utanför. Han väntade länge. Tryckte ifrån sig dörren så den slog i dörrstoppet och sträckte ut handen för att fånga upp den på tillbakavägen. För att ge dörren hopp. Hopp om att den äntligen skulle få göra vad den var där för att göra. Att stänga igen sig själv. Men han ville inte att dörren skulle skilja oss åt. Han ville inte att dörren skulle stänga igen sig själv med oss på varsin sida om den. Han tänkte inte ge sig. Dörren skulle inte få sin vilja igenom förrän han fick sin vilja igenom, att få med mig upp. Han var som en dörr. Jag önskade jag hade hans förmåga, att hålla uppe dörren trots dens idoga jobb att försöka stänga sig själv. Jag nickade och följde med in."

Säg vad ni tycker.. om ni vill..

nu ska jag sova.

Imorgon ska jag på allkårsfestival.