Hemmafru

Nyss hemkommen från Skåne och har hunnit med att anmäla mig som arbetslös, flyttat lite kartonger och handlat. Dessutom lagade jag 3rätters till P. Det blev vitlöks- och örtbröd med avokado, knaperstekt bacon och stekta champinjoner. Till huvudrätt har vi precis klämt i oss vin-risotto med färska örter och trattkantareller, baconinlindad pepparrot- och örtkyckling med en tomatsallad och soltorkad tomat/fetaost crème fraîche. Till efterrätt har jag rört ihop en chokladfondant som ska toppas med lite hallon, citronmeliss och vaniljglass, men den får vi vänta några timmar med! ;)

En myskväll i soffan.

En kopp kaffe på Espresso House.

Vi på stallet.

Jag har ganska mycket tur. 

Stenen kanske egentligen inte säger så mycket för någon annan än för mig. Och P. 

Vacker

Jag funderar allvarligt på att börja blogga igen. Sockersöta bloggposter om hur vackert livet är. För just nu är det de. P packar hemma hos sig. Imorgon bor vi ihop. Sambos. Jag vet inte var han kom ifrån och jag förstår inte riktigt men det är så fint att vara med honom. På måndag står jag på storscen i Växjö och sjunger min egna låt. Inför en massa folk! Dessutom så rasar mina kilo och jag är äntligen påväg åt rätt håll. <3

testtesttest

Försöker komma på hur man lägger upp en video. Inte helt lätt.

att se. med alla sina sinnen.

Det finns fem sinnen. Lukt. Känsel. Hörsel. Smak. Tal. Och ett sjätte. Egentligen. Som lite mer handlar om intuition. Och jag skrev en låt idag. Om dessa fem eller då sex sinnen. och om att jag. vet. så mycket mer. än det jag säger. ikväll.

ditt hår luktar sommar
och dina ögon döljer minst en hemlighet
dina fingrar vandrar upp för min ryggrad
och min blick vilar vid din hals

och jag ser
en hel värld
och jag vet
så mycket mer
än det
jag säger till dig
ikväll

jag lyssnar på dina andetag
jag känner din puls
jag vet det kommer hända snart
och jag smakar på din mun

och jag ser
en hel värld
och jag vet
så mycket mer
än det
jag säger till dig
ikväll

vissa kvällar vill man inte säga godnatt.
vissa stunder vill man aldrig fly.
vissa röster vill man aldrig sluta lyssna på.
vissa vyer vill man aldrig sluta stanna upp för att se.

och jag ser
en hel värld
och jag vet
så mycket mer
än det
jag säger till dig
ikväll

tänk om.

tänk om.
jag inte vore så feg.
så jag vågade säga.
skriva.
och tycka.
precis det jag tänker just nu.

på slentrian

Jag målar upp en fasad
när vi träffas på stan,
ler, kramar om,
du frågar hur jag mår
jag svarar ”ja,
lite trött bara,
annars är det bra”
men så tittar jag i spegeln
när jag kommer hem
och ser igenom mig själv
och förstår
att ingen kan gå på
färgen jag stänkt på
för den rinner av
och avslöjar ett genomskinligt skal
och när jag känner med mina fingrar
på min bleka kind
hör jag hur jag själv
viska orden från andras munnar
som jag aldrig säger högt
och lovar mig själv aldrig igen
jag vill inte erkänna
att de har rätt
men där står jag
och säger samma ord igen
och allt runtomkring försvinner
kvar är bara tårarna som rinner
tills någon knäpper till,
och jag svarar på slentrian,
”Va? Hur jag mår, ja,
lite trött bara,
annars är det bra.”

Ja. Den skrev jag ikväll. Och ja. Det är så. Att här läggs inte upp så mycket. Bara texter lite då och då. Och sen kan man kolla min andra blogg. www.metrobloggen.se/lchfpamittvis om man tror att det läggs upp lite mer där. om lite andra saker.

han vet precis

ett litet ord
han skrev
ett litet ord
som skrevs
medvetet om
hur det tas
när det läses
av mig

och där är jag
på precis
samma ställe
som förr
lindat
runt hans finger
precis
som det alltid varit

för jag lurar väl bara mig själv
när jag säger att jag vet
precis vad han håller på med
och att jag inte köper det
längre

för runt hans lillfinger
har han lindat in mig
alldeles förlänge

poesi till dig

Jag skulle börja blogga igen. Men. Det blev ju aldrig av. Men. Nu har jag skrivit en dikt sort of. Som inte passar som låt tror jag. Men. Det är någonting. En rad sammansatta ord, meningar, satser och fraser. Om att vänta. Och att inte kunna glömma. Och hoppas. Och fortfarande bli knäsvag. Typish.

jag lyssnar på din typ musik
försöker att hitta samband
mellan de gånger vi möttes vad som sas
och va du sen lyssnade på

och hur du måste ha mått
när du lyssnar på min musik
som jag mår och jag känner
när jag lyssnar på din

jag skriver min poesi när jag är nykter,
dricker vin för att våga visa den för dig,
och jag väntar på att du ska svara,
jag kan vänta hela sommaren

för vi satt på min soffa
och jag försökte förstå
vi låg på din säng
och jag har alltid sagt precis vad jag känt

för du är snyggare i lugg
och klär mer i ödmjukhet
men när du nickar och ler och viskar mitt namn
blir jag fortfarande svag ändå

jag skriver min poesi när jag är nykter,
dricker vin för att våga visa den för dig,
och jag väntar på att du ska svara,
jag kan vänta hela sommaren

där nere står bänken där vi satt när vi vart ihop

Jag ska börja blogga igen. Ja. Det ska jag minsann. Får se om det blir här eller någonannanstans. Har en fin vän som bloggar fruktansvärt fint! Och. Man blir så glad av att läsa så. Jag. Blev lite sugen. http://polichinelle.webblogg.se/index.html Här finns hon och hon heter Lovisa.
Ikväll är det pokerDM, musik, choklad, vatten, te, värktabletter, film och tv, drömmar, gitarr, önskad inspiration, flyttplaner och prat över msn som gäller. Vi får se hur långt jag kommer. Jag borde egentligen städa. Min lägenhet ligger ute och i nästa vecka kommer det väl folk hit och vill titta på stöket!

drömde om dig inatt igen, måste va för att du är känd

Häromnatten kunde jag inte sova. Jag låg vaken. Till kanske 4 tiden. Sen somnade jag till. Och drömde om en vacker man. Jag hörde en av hans låtar när jag var i ett bibliotek. Fast, låten var omgjord och det visade sig att han hade släppt en ny skiva. Precis den dagen. Och. Jag frågar bibliotikarien om skivan. Och hon säger att jag ska gå till skivaffären som också ligger i biblioteket. Där sätter jag mig ner i caféet och börjar prata med någon, vid caféets bardisk, som sitter där. Och frågar om hon visste att han skulle släppa en ny skiva. Då kommer han in. Sådär lagom anonym och ödmjuk som han nog faktiskt är. Ska rigga upp för att promota skivan. Fast det är hemligt så ingen vet om det. Och jag skriker rakt ut "Men där är han ju" och pekar som en skogstokig och inser att han ser. Och skäms. Och vänder mig om. Och hoppas att han inte har sett min kändishysteri (fastän han såg mycket tydligt och jag egentligen skulle vilja vara modig och gå fram och säga att jag beundrar musiken). Men han kommer fram. Knackar mig på axeln. Sen pratar vi länge om en massa. Sen blir jag tvungen att gå till en lektion. För jag har tydligen börjat studera igen i drömmen. Och tydligen var jag visst på universitetsbiblioteket när det hände. Men samtalet blev långt. Och när jag vaknade, ville jag bara ringa honom. Fråga honom om han hade lust och ta en fika någon dag och fortsätta diskussionen om livet som vi hade. Men. Det slog mig att han inte vet vem han är. Den enda gången hans mail är i min inkorg är när jag får information från hans mailinglista. Och. Skulle jag någon gång stöta på honom. Så ska jag säga. Hur fin låten Hjälp var i omgjord version. Och hur trevlig och genuin han var i caféet den där dagen när jag var tvungen att rusa iväg till föreläsningen. Och att jag har sett omslaget på hans nya skiva. Och att jag skulle gått och köpt skivan efter föreläsningen om jag bara inte hade vaknat ifrån drömmen. Och. Att jag hade stannat och lyssnat på när han spelade om jag visste att det bara var en dröm och det inte hade gjort något att jag missat föreläsningen.

Men självklart är detta bara ett försök till att komma på orsaker till att kunna höra av mig.

vägen framför mig

eller ett försök att vara poetisk...

Min kompis frågade igår vad jag saknade. Genast skulle jag bli poetisk. Och så fick jag en låtidé. Som jag gillade. Lite. Så. Här är texten. Typ.

Djupa andetag utan panikångest
En mage utan en klump och ett hjärta inte tungt som sten
och tankar fria från dis

Andras ärlighet och mina egna lögner
Raka vägar och djupa sömner
och någon som är värd mer

Sen jag träffade dig försvann allt
Sen jag föll hårt för dig
Nu kan jag inte se
Vägen framför mig
Vägen framför mig

en smssignal utan uppbrusat hjärta
ett lustfyllt skratt utan biverkningar av en huggande smärta
i ett bröst fullt av hopp

sen jag träffade dig försvann allt
sen jag föll hårt för dig
nu kan jag inte se
vägen framför mig
vägen framför mig


typ.

bara bättre och bättre

Jag har nästan alltid gillat på spåret skulle jag vilja påstå. Även om många tycker det är ett gubbprogram. Nu har Kristian Luuk och Fredrik Lindström tagit över, vilket säkert är ett knep för att locka de yngre som ännu inte fallit för konceptet. Och jag tycker de har tagit över det bra. Men. Något som gör på spåret ännu, ännu bättre är förnyelsen av bandet. Numera spelar augustifamiljen (?), och detta betyder med andra ord Håkan Hellströms alldeles egna kompband som han plockat ihop av exeptionellt bra musiker. Och Sen. På det här. Amanda Jenssen. Vackert. Bra gjort SVT!

fredagsfunderingar

Jag sitter på bussen på väg till jobbet. Läser Metro. 3 av artiklarna i metro (vilket faktiskt inte når upp till ett vidare högt antal) handlar om våldtäkter. Ingen av dessa tre artiklar handlar om en enstaka våldtäkt utan det är ett antal våldtäkter i varje artikel. Den första artikeln handlar om en tjej som som 12åring började bli våldtagen av hennes mammas nära vän. Våldtäkterna fortsatte i över 2-3 år och mannen hade enligt uträkning förgripit sig på flickan över 200 gånger. Den andra artiklen handlade om en 12årig pojke som våldtog kvinnor i Borås. 12 ÅR. Den sista våldtäktsartiklen handlade om hur män med makt i ett U-land våldtog kvinnor. Jag läste inte den så noga. Jag hade tröttnat by then. Om jag ska vara ärlig. Men. Det skrämde mig ändå. Jag har väl aldrig riktigt läst nyheterna ordentligt innan. Och att läsa Metro är väl inte heller att läsa nyheterna ordentligt. Men. Dagligen läser jag om våldtäkter, rån, mord osvosv. Det mesta som skrivs handlar om händelser inom Sveriges gränesr. Och jag undrar vart vi är på väg? Är det bara jag som har missat alla dessa hemska artiklar när jag som yngre bara skummade igenom nyheterna för att ta mig till lokal- och kultur/nöjessidorna eller har det blivit värre? Vart är vi påväg?

När jag, på vilan idag, av någon konstig anledning satt och kliade två av barnen på ryggen kom jag, helt hux flux, att tänka på ett pussel vi hade som små. Ett Pussel på en elefant som farfar hade gjort. Om jag inte minns fel. På pusslet stod det FEM. Frida Erik Maria. Pusslet var bara brickor, men det var ändå, om jag minns det rätt, ett av mina favoritpussel. Kanske för att det var unikt. Jag gillar annars klurigheter så något speciellt måste det ju varit.. men. Kanske just att någon lagt ner lite tid på något gör att det blir mer unikt än ett 100bitarspussel. Vad vet jag?

Jag hade mitt första utvecklingssamtal någonsin som lärare och även om jag kände att det var lite jobbigt så kändes det bra. Jag tror jag vinklade allting rätt. Men. Det var å andra sidan ett lätt barn att ha utvecklingssamtal om. Då blir det lättare att hålla dem.

Jag var på HM idag, har inte handlat kläder på ett tag så fick mig några nya klänningar och tunikor. Det var trevligt. Det låter som jag storshoppade. Men. Fest ikväll. Fest imorgon. Fest nästa vecka. Fest om 2 veckor. Julkonsert. Jag behöver något att ha på mig! :) En av tunikorna är dessutom faktiskt inte till fest utan till jobbet, eller möjligtvis 2. ;)

Sist men inte minst, på Hannas begäran, förra veckans idolavsnitt.

fullspäckat!

Varje helg ända fram tills jul är fullbokad för mig. Jag tycker det är ganska trevligt. Och bra. Även om det är jobbigt. Har ju bara tagit det lugnt på helgerna ungefär de senaste veckorna. Det börjar med en hård vecka. Tisdag kvällskurs. Onsdag körlektioner, körutbildning och dansbandskväll med jobbet. Torsdag ta sprutan. Fredag utgång. Lördag fira pappa. Helgen efter det. Ska förhoppningsvis jag firas. och Så ska jag nog gå ut med Sabina på kvällen. Och på söndagen ska vi ha heldag med en av kurserna och ha sångövningar!
Helgen efter det kommer Sanna, Mirja och Lotta till Växjö. Och Johan. Och vi ska ha tjejhelg. Och Johan får vara med på ett hörn. Längtar så till att träffa dessa tre töser igen! Var nån gång i November/December förra året, tror jag, jag träffade Sanna och Mirja, och i juni jag träffade Lotta.
Helgen efter det så har vi avslutningskonsert på palladium! Jag ska förhoppningsvis kunna sjunga en sång utantill iaf.. Och inte sjunga klassiskt. Haha.
Sen är det ju jul och får se hur länge man är hemma. Vad som händer nyårshelgen. Hur mkt jag ska behöva jobba osv. Det återstår att se.
Sen är bara frågan.
Ska jag ta sprutan eller låta bli?