poesi till dig

Jag skulle börja blogga igen. Men. Det blev ju aldrig av. Men. Nu har jag skrivit en dikt sort of. Som inte passar som låt tror jag. Men. Det är någonting. En rad sammansatta ord, meningar, satser och fraser. Om att vänta. Och att inte kunna glömma. Och hoppas. Och fortfarande bli knäsvag. Typish.

jag lyssnar på din typ musik
försöker att hitta samband
mellan de gånger vi möttes vad som sas
och va du sen lyssnade på

och hur du måste ha mått
när du lyssnar på min musik
som jag mår och jag känner
när jag lyssnar på din

jag skriver min poesi när jag är nykter,
dricker vin för att våga visa den för dig,
och jag väntar på att du ska svara,
jag kan vänta hela sommaren

för vi satt på min soffa
och jag försökte förstå
vi låg på din säng
och jag har alltid sagt precis vad jag känt

för du är snyggare i lugg
och klär mer i ödmjukhet
men när du nickar och ler och viskar mitt namn
blir jag fortfarande svag ändå

jag skriver min poesi när jag är nykter,
dricker vin för att våga visa den för dig,
och jag väntar på att du ska svara,
jag kan vänta hela sommaren